Det var intressant att samtala med unga killar och tjejer som nyss avslutat sin GMU (Grundläggande Militär Utbildning) och sedan fått anställning inom försvaret.

Det som var slående var att de var så nöjda med sin tillvaro. Det fanns både en stolthet över att tillhöra Försvarsmakten och en förväntan om vad den nyss påbörjade anställningen skulle komma att innebära för dem.

Visst vittnade någon om att informationen innan inryck inte alltid hade stämt till 100 procent. Någon hade fått göra de första tre månaderna i Karlskrona för att sedan upptäckte att den tjänsten personen var intresserad av inte erbjöds där.

Men tack vare att GMU:n är likadant uppbyggd i hela Sverige, går det bra att söka anställning på ett annat förband. På så sätt hade situationen till slut löst sig för den här personen.

Jag noterade också att det var en betydligt lugnare miljö än när jag själv gjorde värnplikten i Arvidsjaur i slutet av 1990-talet. Det kan så klart ha att göra med att det finns olika utbildningstraditioner i olika delar i landet.

Överlag tror jag att man tjänar på ett utbildningsklimat som handlar mer om att sprida kunskaper än att skrika och gorma på allt som rör sig.

Innan jag lämnade hade jag ett samtal med en ung kille som sa att han hade ”världens bästa jobb”. Det är kul att kunna föra sådana positiva berättelser vidare.

- Det är en stark överenskommelse både vad gäller det sakliga innehållet och den politiska bredden, den visar för omvärlden att Sverige är berett till internationellt ansvarstagande i krävande operationer och svåra situationer. Det är viktigt att i nuläget upprätthålla det militära trycket mot Kaddafi för den fortsatta utvecklingen i landet och för en framtida politisk lösning på konflikten, sade Carl Bildt under pressträffen.

Propositionen överlämnas till riksdagen under morgondagen, torsdagen den 9 juni, för fortsatt behandling.

Tre punkter om det fortsatta svenska bidraget i Libyen till stöd för FN-resolutionen 1973:

- Intensifierad och bredare spaningskapacitet utfört av fem stycken JAS 39 Gripen och tillhörande stödresurser, bland annat flygtankning.

- En bordningsstyrka för att upprätthålla vapenembargot samt personal för informationsoperationer.

- Det svenska militära bidraget sker inom ramen för ett bredare svenskt engagemang för Libyen, vilket också inkluderar ökat humanitärt bistånd.

Presskonferensen med Carl Bildt finns i sin helhet här.

Vi hade ett mycket bra samtal om situationen ute på förbanden. Den nya personalförsörjningen är en så omfattande förändring att försvaret, att det kommre att ta tid innan allting har fallit på plats.

En viktig utmaning är att underlätta övergången från det militära till det civila efter avslutad anställning. Självklart ska en person som varit anställd i Försvarsmakten kunna visa vad man lärt sig för en civil arbetsgivare. Om inte så kommer det på sikt att bli svårt att lyckas med rekryteringen.

Det kan handla om intyg för ledarskapsutbildning, sjukvårdskunskaper, dokumentation om vilka uttagningstester man klarat, etc. Det här är ett otroligt viktigt område att ta tag i. Framförallt tror jag det måste ske på central nivå så att det ges prioritet och blir standardiserat på ett bra sätt.

Jag kommer att fortsätta ha kontakt med Svensk Soldat om de här frågorna.

För mig är det självklart att vi ska fortsätta att medverka i insatsen eftersom vi gör skillnad. Även om jag gärna hade sett att vi också bekämpat markmål, är de spaningsuppdrag vi genomför värdefulla. Framgångsrika attackuppdrag förutsätter att man vet vad man ska träffa. Häromveckan träffade jag USA:s Nato-ambassadör som särskilt lyfte fram betydelsen av det Sverige bidrar med.

Socialdemokraternas hållning är märklig. Håkan Juholt vill dra tillbaka Jas Gripen – som är vad vi blivit ombedda att ställa upp med – och istället skicka dit marina stridskrafter. Det skulle ta lång tid att få båtarna på plats och det känns inte heller särskilt genomtänkt vad marinstridskrafter skulle fylla för syfte där.

Som media rapporterat om pågår nu förhandlingar med oppositionen om detta. Jag hoppas på en snar lösning där Sverige kan fortsätta bidra med Jas Gripen.

Trots det fina vädret var det fullsatt i Blå Hörnet i Gamla Stan. Det märks att det finns ett stort intresse i Moderaterna för försvarspolitiska frågor.

Vi hade ett timslångt samtal kring moderniseringen av försvaret, läget i vårt närområde och situationen i Afghanistan. Mest debatt blev det om avskaffandet av värnplikten eftersom det visade sig att de övriga två paneldeltagarna ville återta det gamla värnpliktssystemet.

Min åsikt var den rakt motsatta: försvaret behöver blicka framåt, inte ge sig ut på nostalgitrippar. Morgondagens konflikter kommer inte att vinnas av den som har flest soldater på pappret utan av den som har välutbildade, rörliga och tillgängliga förband. Det talar emot värnplikten.

Allt fler inser detta. Utvecklingen i vår omvärld talar sitt tydliga språk: 19 av 26 Nato-länder har idag frivillig personalförsörjning.

Claes Arvidssons argumentation var stundtals märklig. Dels är det naturligtvis noterbart att SvD:s ledarsida, som i så många andra fall håller individens frihet högt, utan att blinka propagerar för ett system som bygger på ett mycket omfattande statligt tvång.

Redan innan det nya systemet trädde i kraft dömde han ut det. Allt var bara kris och elände. En frivillig personalförsörjning skulle aldrig fungera. Suck och stön.

Men verkligheten har inte varit särskilt snäll mot Claes Arvidsson. Intresset har tvärtemot profetiorna varit mycket stort med tio sökanden per plats. Men på något sätt lyckades han få också det att bli ett problem. Surt sa räven, Claes Arvidsson.

Tack till MUF Stockholm för en välarrangerad diskussionskväll!

(Bilder från tillställningen kommer snart.)

Läs mer här.

Fr v: Johan Forssell, Malin Elofsson Järf & Karin Mattsson Weijber

Häromdagen träffade jag Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber i ett samtal om ungas motionsvanor.

Det var ett mycket intressant möte. Idrottssverige sysselsätter tusentals och åter tusentals personer, varav nästan alla jobbar ideellt. Det finns ett imponerande engagemang för att barn och unga ska kunna idrotta.

Man känner igen många av de utmaningar som idrottsvärlden brottas med från den politiska sfären: hur får vi fler medlemmar och hur kan vi nå nya målgrupper, osv.

Ett intressant exempel på det sistnämnda är vad man kallar för Drive-in idrott. Det innebär att det arrangeras idrottstävlingar utan krav på föranmälan, ofta på en tid då då behovet av aktiviteter är som störst (t ex sena fredagkvällar).

Dagens artikel i SVD bygger enligt GD Ulf Bengtsson, som jag talade med på förmiddagen, på en felaktigt inskriven siffra i Försvarsmaktens kvartalsrapport. I en tabell står att antalet heltidsanställda soldater under nästa år skulle gå från 3800 till 4800. Försvarsmaktens planering är dock att antalet heltidsanställda under 2012 skall vara 3800. Detta i enlighet med både budgetunderlag11 och budgetunderlag12.

Det var detta besked om korrekturfel Försvarsmakten gav regeringen igår – det var inte ett besked om vare sig ändrad planering, anställningsstopp eller reducering av antal soldater under 2012.

Läs hela inlägget här.

Nu finns bättre möjligheter att skapa säkerhet och lägga grunden för demokrati och frihet i de delar av världen där det fortfarande är en bristvara.

Men alla är inte lika positiva. Vänsterpartiets Hans Linde skrev häromveckan ett märkligt inlägg enligt standardformulär 1A på temat USA-fientlighet. Tesen var att det faktum att vår tids mest eftersökte terrorist nu är borta, inte gör världen säkrare.

Menar Linde att världen skulle bli säkrare med fler terrorister som bin Ladin? Man undrar om vänsterpartiet överhuvudtaget ser att världen blir bättre av bin Ladins bortgång.

Idag svarar jag i en replik. Läs i papperstidningen eller här.

Johan Forssell

Vartannat år håller Stockholmsmoderaterna förbundsstämma. Sedan igår fredag har 200 ombud samlats för att diskutera motioner, fundera på framtiden för Stockholm och så välja ny förbundsstyrelse också.

Trots att solen skiner ute så är stämningen mycket god inne i landstingssalen. Igår deltog jag i debatten om Nato (bilden). Lite senare idag har jag planerat att ge mig in i debatten om idrott och hälsa. Ska bli kul!

En annan rolig sak är att jag just blev invald i förbundsstyrelsen för Stockholmsmoderaterna. Tack för förtroendet, jag ser mycket fram emot detta!

Äntligen är jakten på världens mest efterspanade terrorist över. Inte en dag för tidigt!

2000-talets första decennium kom att präglas starkt av 9/11 och USA:s beslut att göra kriget mot terrorismen till högsta prioritet. Ännu återstår mycket arbete innan uppgiften är avslutad. Al Qaida må vara försvagat, men man ska samtidigt ha i åtanke att det är en starkt decentraliserad organisation uppbyggd av mindre celler.

Samtidigt kan ingen ta ifrån president Obama att detta var en stor triumf – för USA men också honom personligen. Under hans tid som president har insatserna för att spåra upp Bin Laden intensifierats, inte minst med hjälp av obemannade s.k. drönare. I det kommande presidentvalet kommer det bli betydligt svårare att angripa honom för att inte ta landets säkerhet på allvar.

Som vanligt letar vänstern efter saker att kritisera. Ett argument som far runt är att det var fel att skjuta terrorledaren och att han istället borde ha gripits levande. Jag hade iofs också gärna sett att Bin Laden gripits.

Samtidigt ska man inte ha några illusioner om att han någonsin skulle ha låtit sig gripas levande. Vad som utspelar sig är inte en polisinsats utan ett krig. Och i krig dör människor.

Låt oss hoppas att detta kan vara början på slutet för den extrema terrorism som tagit så många människors liv. En sak står redan klar: världen är betydligt bättre utan Usama Bin Laden.

Johan Forssell

Förra onsdagen hade vi debatt i kammaren rörande ett betänkande från försvarsutskottet. Betänkandet tog upp flera omdiskuterade frågor, t ex en eventuell luftförsvarsutredning, Riksrevisionens rapport om Nordic Battle Group samt andelen kvinnor i försvarsmakten.

Jag gjorde ett huvudinlägg som kan ses här och sedan två repliker som kan ses här och här.

Tyvärr fattade riksdagen dagen efter beslut om att tillsätta en luftförsvarsutredning. Jag är orolig för vad denna kommer att innebära för framtiden för Jas Gripen.

Om man lyssnar på t ex Miljöpartiet är det tydligt att man vill använda utredningen som ett sätt att bromsa det eventuella förmågelyftet av Gripen. Det skulle medföra både sämre försvarsförmåga liksom käppar i hjulet för svensk försvarsindustri och färre jobb. Inte alls bra.

Jag ställde två gånger frågan till Peter Hultqvist om hans uttalanden om försvarets nya personalförsörjning som en ”katastrof” och ”haveri”. Det är minst sagt märkliga utspel mot bakgrund av att Försvarsmakten hittills haft tio sökanden per plats.

Noterbart är att jag inte fick några svar av Hultqvist den här gången heller. Det är möjligt att Hultqvist tycker det är jobbigt att behöva förklara sina uttalanden.

Likväl borde försvarsutskottets ordförande kunna stå för vad han tycker och inte stoppa huvudet i sanden.

Det var mycket intressant och precis som jag anade innan jag for dit, möttes jag av en samling mycket frågvisa och engagerade deltagare. Det var sannerligen ingen brist på åsikter.

Jag vill gärna slå ett slag för Hemvärnet vars roll och uppgifter är under stor förändring. För inte så länge sedan talades det som ”Prostatagerillan” med gammal utrustning och bristfällig träning.

Det där stämmer inte längre. I den nya insatsorganisationen är närmare hälften Hemvärn med nationalla skyddsstyrkor. På utrustningen finns inga större skillnader gentemot övriga förband.

Tack till Hemvärnsveteranerna för en mycket intressant och spännande afton!

Läs mer om Hemvärnet här.

Men nu är det slut på undanflykter. Jag på banan igen och lovar både bot och bättring i bloggandet.

Igår skrev jag tillsammans med Cecilia Widegren en artikel om varför det är en dålig idé, inte minst för att en sådan skulle riskera framtiden för Jas Gripen.

Läs mer här.

SvD Johan Forssell

Imorgon förmiddag är det dags för nytt möte med försvarsutskottet. Vi ska då välja Peter Hultqvist till ny ordförande.

Hultqvist uppger själv att han inte har sysslat särskilt mycket med försvarsfrågor tidigare. Det har ändå inte hindrat honom från att tvärsäkert utpeka den nya personalförsörjningen som en ”katastrof” och tala sig varm för ett värnpliktsförsvar.

Mot bakgrund av de senaste rekryteringssiffrorna – 10 000 sökanden till 1200 platser – är det inte utan att man undrar vad Hultqvist egentligen menar.

Man undrar också vad Håkan Juholt säger om partikamratens längtan till det gamla värnpliktsförsvaret. Juholt satt själv med i den försvarsberedning som slog fast att personalförsörjningen bör ske på frivillig grund.

Läs min debattartikel om detta i Svenska Dagbladet och blogginlägg hos försvarsminister Sten Tolgfors.

Johan Forssell

Nyss hemkommen från en tvådagarresa till Nato-högkvarteret i Bryssel, är jag fullmatad med nya intryck. Det var ett väldigt bra besök som fler borde göra.

Man förväntar sig att Nato-högkvarteret ska krylla av militärer från olika länder. Men det var faktiskt precis tvärtom. Väldigt få militärer syns till.

Det sätter fingret på någonting som sällan kommer fram i den svenska debatten. Nato har inga egna militära resurser utan är framförallt en politisk organisation med 28 medlemsländer. På högkvarteret ser man följaktligen främst tjänstemän, politiker, diplomater, etc.

Under två intensiva dagar har vi haft tiotalet möten med bl a Nato:s ledning, tidigare svenske ÖB Håkan Syrén, samt Sveriges Nato-ambassadör.

När Nato bildades hade organisationen 12 medlemmar. Idag är medlemsantalet 28 stycken. Det understryker den stora förändringen som Nato har genomgått, liksom omvärldens syn på vad Nato är och gör.

Johan Forssell

Idag står konflikthantering på agendan, samtidigt som definitionen på vad som är ett hot har breddat. Ett anfall behöver inte längre ske med stridsvagnar, utan kan lika gärna hända genom en samordnad cyberattack mot någon medlemsstat. Det låter fredligt, men förödelsen kan bli minst lika stor.

Som bekant har Sverige redan ett nära samarbete med Nato. En intressant detalj är att precis när man kliver in i entrén på högkvarteret så möts man av en stor bild på svenska soldater i Afghanistan.

Ett tydligt tecken på att Sverige nu bygger säkerhet tillsammans med andra.